Känner mig ledsen. Jag får ta att acceptera att det här med fjällvärlden inte är något för mig.
Jag har försökt att intala mig att detta är något jag behöver och som min kropp mår bra av.
Men i min värld signalerar detta död, övergivenhet, ensamhet och elände. Små jävla byar som ligger massor med  mil från varandra.
Berg och fjäll som ser precis likadana ut. Har man sett ett har man sett alla. Calle känner sig fri och lycklig i denna
miljö, men jag känner mig otroligt liten och obetydelsefull i denna djungel av bergstoppar. Kan inte förstå hur folk kan bo så här! Ingen livskvalité!

Jag behöver större städer, nära till allt, blandade kulturer, färg och mångfald. Fy faan säger jag för dessa Samepuckon som bor i sin lilla hydda med tiotalmil till närmsta by. Just nu sitter jag i min egna värld och drömmer mig till IKEA. Renovering av badrummet står på schemat så hjärnan är full av nyskapelse. Tur är väl det, annars hade jag brytit i hop totalt här uppe!