Jag och Calle är som vanligt de största nobarna som någonsin satt sina fötter på denna jord! Vi skulle MÅLA om i vårt badrum i helgen. Badrummet är halvkaklat, vitt med en svart klisterdekor rand på mitten. Först insåg vi att färgen vi målade med borde kallats för "gummifärg", för så fort vi började lossa på vår noga upsatta maskeringstejp så följde några centimeter gummifärg med tejpen. Snyggt, vi får silicona i hörn och skarvar. Det gör vi gärna, inget extraarbete är nog tufft för att inte vi ska klara det! MEN! när vi insåg att klisterdekoren började lossna så drog vi utan att tänka oss för bort varenda klisterlapp. Upps, nu var vårt badrum plötsligt vitt med en ljusblå rand på mitten. Oacceptabelt, det kan vi inte leva med. En lördagkväll då ingenting är öppet! Ja! Vi TAR BORT KAKLET!! låter inte det som en strålande idé? då slipper vi ju se den störande blåa randen!  Snabbt övervägt, jättesmidigt de första kakelplattorna lossnade så gott som av sig själva. Det blev en jämn och smidig yta och både vägg och fuktspärr fick sitta kvar. Så nu är det bara att köpa nytt kakel, bruk, platta, fog och torka :) Så blir vårtbadrum som nytt. Vilket lyft!

Fast vad vore Calle och Ericas liv utan fullt med trubbel och extra störda utmaningar? Inte sig likt iaf...Kakelplattorna tog längre och längre tid på sig att lossna och allt efter som vi kom närmare duschen lossnade större och större bitar från väggen. Men det var ju inte så att vi kom rakt ut i isoleringen! Nej inte då! så om vårt försäkringsbolag läser detta så är allt i sin ordning och allt är väl utfört precis osm det ska vara...

Vi hittade på lösningar, åkte frammåt tillbaka till coopbygg typ fyra gånger! Sen satt äntligen en ny VIT rand på plats efter drygt två dygn. Uppmärksamma VIT. Men när de var på plats, i förhållande till de andra vita kakelplattorna så blev de BLÅA! Så nu  har vi åter igen ett vitt badrum med en ljusblå rand på mitten. Bara det att nu är det olika fogar och VÄLDIGT STORA fogar på sina ställen, lite snea och vinna. Allt ser ut som innan vi rört det fast bara NÅGOT sämre. Tack världen!

Men nu börjar jag nästan gråta av stolthet när jag tänker på Calles insatts i det hela. Som vanligt är han en ängel! Ingen
av livets prövningar är för tuffa för honom. Han lyfter tunga badkar, står på rangliga pallar, sliter så han blöder, har inte tid att varken äta eller bajsa. Han ger sig aldrig förrän han får ett resultat han kan vara nöjd med. På gott och ont...några svordommar, litersinnande svett, några tappra försök att intala oss att det blir bra. Vi har skrattat så åt oss själva, mått så oerhört dåligt. Men det som normalt får andra par att ge upp gör bara oss starkare. Just för att vi är så lika, så förbannat jävla störda och naiva. Aldrig mer kakla badrum. Punkt slut!