Jag har länge levt med känslan av att jag varit maktlös, maktlös i ett förjävligt samhälle. Liten, men ändå så fet, med en vilja av stål men en möjlighet lika stor som ett nålsöga. Nu har byggnationen av framtiden börjat ta form och jag har äntligen möjlighet att komma någonstans. Även om jag tassar långsamt i mina försmå raggsockar ,så är dörren öppen. Min största lycka är att jag kan få flytta lite av allt ansvar som ligger som en stor ubåt på Calles axlar. Jag vill hjälpa dig, det ska vara jämnställt! Till nästa sommar drar vi älskling!
