Här har ni mig! (Blond men what tha fuck! Nu mera har jag färgat sönder håret, brunt...)

En forna Törebodabo som föddes med hjälp av sugklocka 23 mars 1988. Det måste varit då jag blev som jag blev när jag inte blev som jag skulle. Jävla sugklocka!  Med tiden har jag sansat mig, ansat mig och dansat med mig. Lagt den supergalna tiden bakom mig. Nog för att vi hade roligt. Men det är inte kul att bli hemkörd i en skottkärra, bli hämtad av mor och far med snoppar i ansiktet, ramla ner i hål, dricka flytande margarin, bryta mot lagar, växa i hop med varandra, på varandra och i varandra, skolka, tälta överallt och när som helst., få böter på Connextåget, åka taxi till Örebro...Samtidigt som jag började gymnasiet skärpte jag till mig, och med det ställde jag en liten bit av mig själv i en garderob, låste och svalde nykeln. Jag höll mig i flera år, var redig och fick hyfsade betyg, Sen tog jag studenten, flytta, flytta igen och flyttade igen...Nu har jag gångavstånd till jorden, till vattnet och himlen. Här trivs vi... Calle och jag har varit tillsammans i sju år. Dock med en liten sväng av frilans. Ett halvår behövde vi att få dansa fritt igen bland vimlet av blodtörstiga singlar. Uppbrottet blev bara ett avbrott och vi hittade tillbaka till varandra. Där stod vi sen, med lägenhet bil, lån och jobb. Nästa steg? Givetvis..självklart var vi vid den här tidpunkten i livet säkra på att det var med varandra vi ville åldras, gifta oss och skaffa barn. så varför vänta? Jag växte samtidigt som magen,och magen blev stooor! 16 januari kom vår son Helmer till världen. Han förändrade livet med buller och bång, lång sång... Nu mera lever vi familjeliv i vår compactliving- trea på rådmannen i Mariestad.