Jag fick en ny stress/panikångestattack i går! Det är viktigt att ni runt omkring mig förstår vad det är som händer. Det fungerar inte att reagera som igår..." Erica, Erica, vad håller du på med? Erica! Erica! sluta nu hur mår du? Lägg av nu så farligt kan det ju inte vara, Erica! Erica!Snälla Erica prata med mig! Hallå, hur är det. Erica, Erica Erica.....!!!!!"
Det funkar inte! Ni måste förstå att jag inte kan prata, jag kan inte förklara vad som händer eller hur jag mår. Jag måste få chansen att gå in i mig själv, fokusera på min andning och finna lugnet. Istället för att ni ska fråga hela tiden tänker jag lista symptomen här under så ni förstår vad jag går igenom,
Det första som hände i går var:
* Jag blev plötsligt jättetorr i munnen, fick svårt att prata och svälja.
* Jag blev jätteyr och blicken flackade.
* jag hade svårt att koncentrera mig på vad ni sa, fokusera blicken. allt snurrade...
* Overklighetskännsla, min kropp känns inte som jag, jag känner mig berusad och det pirrar i hela kroppen, liksom kryper i armar och ben.
* hjärtat rusar och jag känner att det slår dunderfort och hårt.
* jag blir tung över bröstet svårt och andas.
* man blir svag och darrig.
Jag vill inte att detta ska komma igen, så jag måste lära mig att bryta det jobbiga mönstret innan det bryter ut. Det ska räcka för mig att säga "Det är jobbigt nu" och ni ska fatta precis...Låt mig vara, var inte på mig som en hök! Nu har jag varit med om det två gånger och det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Det blev för mycket
i går. Jag är inte mottaglig för för mycket måsten, information och stressiga situationer. En dag då man sitter fyra timmar på en mcklubb, flera timmar på IKEA, varmt och kumigt, mycket trafik, idiot omkörningar, vi blev påkörda bakifrån, höll på att vara med i en seriakrock, Helmer råkade få i sig tremånader gammal välling, han börjar må dåligt, jag kommer hem, vi börjar diskutera stugan, packa det, vi ska måla det, det måste med, sängar ska klyvas, garniner ska sys, vi ska på släktträff, loppis, Michel jacksson är död....bla bla bla det blir för mycket!!!!
Lyssna på mig och försök att tolka mitt beteende, mina hintar om att det inte står helt rätt till....
Calle du är den viktigaste som måste försöka förstå det här, du kan inte bli så arg på mig! Vad tjänar du på att sparka på någon som redan ligger? Jag har börjat behandlingen nu, fått medicin så detta kommer gå över! Det är inget pågående problem som "DU; ska tvingas leva med" Du kan inte bli sur på mig för att jag inte kan prata eller förklara vad som händer. Eller för att jag väljer att fokusera på mig i stället för dig under attackerna!!!
Ni måste förstå mina panikattacker...
2009-06-27 @ 12:01:36Kommentarer
Trackback