Nu har jag insett att min blogg är full med tråkigheter, så nu tänkte jag dela med mig av lite glada saker. Vi lyckades äntligen, efter en veckas försök fånga ett morgon prov från Helmer till labbet. Inte det lättaste kan jag säga, För innan man hunnit reagera så har han fördärvat dropparna i pottan med en stor fet bajs! Men nu är det på väg till analys. Vi ska utesluta att det är något fel med njuren. Helmer är ofta påsig och röd under ögonen. En gnagande oro har terrat hans mamma kan jag lova. 

I morgon ska jag dra ut stygnen i käften och klippa mig. Känns som en liten nystart efter vad dessa veckor fått mig att känna mig som. Ett stort långhårigt, illa luktande vildsvin. Längtar efter att få spolas ren efter alla matrester som bosatt sig i det stora mörka hålet i käken. Familjen vill att jag sparar ut håret nu, men jag vägrar, nu åker det bort igen. Det är så slitet att jag knappt kan dra en borste genom håret utan att skaftet går av. 


Vi bytte till vinterdäck i måndags, insåg då till vår förvåning att en hjulinställning inte kan ha gjorts sedan bilen såg sitt första ljus. De var så sneslutna att det knappt gick att urskilja att det var ett bildäck. När Calle hade plockat bort dem så såg jag fyra svarta saker ligga i gräset vid sidan om bilen. " - vad är det?. har du varit och köpt badringar?" " - nej, det är en jättelång vante !"....