Samtal i dag på sjukhuset. Dagens tema var min panik i trafiken, hur jag blir stressad av alla bilister som kör för fort eller för långsamt. Fobin för att köra om långtradare och min känsla av att ha varit med om en frontalkrock, fast att jag inte har det. Vi pratade om känslan av att vara tvungen att köra om och om stressen av att ha en biljävel precis i röven. Jag har ju inte förstått tidigare varför jag blir så nervös när jag ska ut och köra långt själv. Inte förrän på senare dagar har vi relaterat det till stressen. När jag ger mig ut på vägar där jag känner att jag är på väg att tappa kontrollen, vill jag bara släppa ratten och hålla för ögonen. Jag ska åka själv till Tibro i morgon och redan nu finns det något oroligt som gnager. Men jag tänker hålla fast vid mitt motto - "Håll dig på vägen!". Jag försöker att inte tänka, men tänker ändå. Föröker att inte bli yr, men blir det ändå...